Idag stod det klart att en av mina favoritgrupper återförenas för tio spelningar på de brittiska öarna under våren 2025.
Jupp, Scissor Sisters återvänder som trio för ”the year of reunions” som 2025 definitivt blivit.
Babydaddy, Del Marquis och Jake Shears har återupplivat bandet för att fira 20 år sedan debutalbumet efter att de lade bandet i dvala 2012. Denna gång tyvärr utan Ana Matronic, något som delat fansen i två läger just nu. De som är glada att se och höra låtarna live igen, och de som känner att Scissor Sisters inte är Scissor Sisters utan sin syster och känner att det är mer ta pengarna och spring än något bra.
Planen är i alla fall att spela hela debutalbumet samt en del hits från de andra albumen också.
Själv lär jag ändå inte åka till Storbritannien för att se dem, men om de gillar att spela ihop kanske det skvätter över på nya låtar inom en snar framtid?
Nyheten fick mig att återvända till en av mina absoluta favoritlåtar med gruppen.
Jag tycker ju väldigt mycket om de mer melankoliska låtarna. Där drama och pop går hand i hand. Låtar som It can’t come quickly enough, Might tell you tonight och Return to Oz har alla varit fina gråtlåtar för mig när jag känt mig lite nere.
Bäst bland Scissor Sisters-låtarna är enligt mig dock Somewhere från bandets senaste album Magic Hour. Den filmiska känslan i låten är helt magisk med gitarrmelodin, de feta pukorna och sköna basgången. Det är den där typen av låtar som sätter livet i slowmotion och trots att den inte är dansant i sig, så är den ändå en låt man skulle kunna försvinna i på dansgolvet.
Låten i sig var aldrig någon singel, och den kom när den stora massan mer eller mindre glömt bort dem, så inget jag tror du hört om du inte aktivt lyssnat på dem 2012.
Om du vill ha mer Scissor Sisters-nostalgi kan du spara ner och lyssna på min spellista med favoriter.
Scissor Sisters spelar mellan 16:e till 28:e Maj 2015 i Nottingham, Glasgow, Bournemouth, Cardiff, Manchester, London, Leeds, Birmingham, Belfast och Dublin.
