Wilmer Apelgren släppte under fjolåret singlarna Kommer alltid hit igen samt Mi casa (su musicasa) tillsammans med sin musikaliska partner Joakim Buller.
Då soulig pop på svenska. De hade till och med spelat in ett helt album tillsammans, men vid sidan av den svenska musiken hade de även skapat mer elektronisk dansmusik. Tillslut kändes det som de var tvungna att pausa den andra musiken och istället fokusera på den elektroniska, som de båda kände större passion för. Med det var WHYB fött.
Först ut var singeln The beat, som släpptes förra veckan och som satte tonen för det nya projektet. Inspirationen till låten kommer från den brittiska drum’n’bass- och electroscenen. Det är stämningsfull klubbmusik, med tunga beats till det elektroniska ljudlandskapet. Musik som du definitivt skulle kunna höra på en klubb i Camden.
Redan nu är det dags för singel nummer två: Hold on.
Den dansanta produktionen är kvar, men ljudbilden mer vemodig och samtidigt skönt driven i arrangemanget som består av medryckande beats. Här läggs även Apelgrens souliga sång över produktionen och hjälper till med den mer vemodiga känslan i låten. Känns som en perfekt lounge-musik för de trendiga barerna som ändå vill ha en viss puls i musiken för att höja stämningen. Det lär ju Hold on fixa galant.
Enligt WHYB är Hold on en sensuell låt som handlar om att man bara vill stänga ute världen utanför med någon speciell som man kanske precis börjat hitta allt det där man gått runt och väntat på.
Med dessa två singlar får vi som sagt första smakprovet från duons nya musik och riktning. Under hösten släpps en hel EP med musik, så detta är absolut inte det sista ni hör med WHYB.
Om du uppskattar att upptäcka ny musik och spännande artister i bloggen får du gärna hjälpa till att stötta arbetet som Patreon. Ditt bidrag på 12 kr som Popmuzik Liker eller 32 kr som Popmuzik Lover gör det möjligt att driva bloggen vidare som en av de sista musikbloggar vi har kvar i landet, och den enda som ger dig dagliga musikinlägg. Tack för hjälpen och ditt stöd – inte bara från mig, utan från alla de artister som med bloggen kan synas på utsidan den mer och mer algoritmstydta musikvärld av spellistor som vi sakta men säkert går mot.
