Esther är en grupp med rötterna i Växjö.
En grupp som faktiskt funnits i 12 år, men som under de senaste månaderna börjar bli ett namn även utanför hemstaden.
Med singlar som To let go och Scandinavia har publiken hittat bandet, som nu äntligen släpper en hel skiva.
Jag ringde upp sångaren Markus Magnusson medan han väntade på ett tåg hem från Malmö för att ställa några frågor.
-Hur bildades gruppen?
”Det är 12 år sedan nu.
Då gick vi alla på högstadiet ihop.
Vi var alla musikintresserade och några av oss var till och med kulturskolade.
Sedan blev det lite tråkigt att bli insatta i fack och jaga noter, och det var väl ingen som riktigt kände för att gå kulturskola utan vi ville nog mer göra det vi kände för.”
-Om ni har funnits i 12 år, och debuten kommer först nu. Vad har ni gjort fram tills idag?
”Vi har släppt ifrån oss lite demos och så.
Ärligt talat, från 01 till 06 levde vi bara på ryktet nästan.
”
-Har ni alltid gjort eget material eller började ni med att tillexempel göra covers?
”Vi spelade alltid eget material.
Första repet testade vi en cover, men det var vi för dåliga på. Då fanns det ju en referenspunkt i form av ett original att lyssna på så då körde vi eget för då fanns ju inget att jämföra med längre.”
-Vad är gruppens koppling till Göteborg?
”Både Claes , trummisen och båda gitarristerna Fredrik och Victor bor i Göteborg numera.”
-Så ni ses inte så ofta med andra ord?
”Jo det gör vi ändå.
När vi inte är ute och turnerar eller spelar in så är det allt ett par gånger i månaden.
David och jag jobbar på vårt håll i Småland och de andra från sitt i Göteborg.”
-När kände ni att att ni faktiskt kunde satsa helt på er musik?
”Det kände vi faktiskt ganska tidigt.
Vi hade ett ganska bra självförtroende redan från början.
Sedan är vi lite tjurskalliga också. Vi spelade in några låtar som vi tyckte lät jävligt bra och spelade upp det för några som kanske bara tyckte att det lät bra, så då fick man gå tillbaka och göra det bättre.”
-Vad fick ni namnet Esther ifrån?
”Vi var inne på ett bibliotek för att leta titlar och hittade en bok som hette Glöm Aldrig Esther. Jag fastnade för ”glöm aldrig”, för det vill man ju inte att någon skulle göra.
Då var vi lite i det skedet att allt hade snabba beslut och tyckte vi att något blev bra så körde vi på det.
Sedan är det rätt skönt att inte ha något coolt bandnamn eller något jätteuttänkt, för jag tycker inte det spelar någon större roll.”
-Vad har gruppen i sig för inspiration när det gäller musik?
”Det är väldigt olika.
Det är väl det som gjort musikbilden som den är.
Jag lyssnar ju mycket på 60-tal, brittiskt så klart. Sedan har vi alltid följt den svenska eran från 02-03 med Hellström , The Plan , Mando Diao .
Idag är det allt möjligt så länge det funkar med gitarr, bas och trummor liksom.”
-Hade ni något tidigt mål med skivan, eller är det liksom material från de senaste 12 åren?
”Nej, så gamla är de inte. Men i alla fall fyra år gamla.
Målet var att göra den så bra som möjligt.
Vi hade ju gjort så mycket grejer, allt från skivor till omslag som vi släppt ifrån oss utan att tänka efter innan – lite som att ”det blir bra”.
Men här har vi fanemig tänkt att det ska bli bra.
Vi är såpass gamla nu att vi inte kommer undan med ”det blir bra”.”
-Vem har producerat skivan?
Ronald Bood . Han har producerat för Mando Diao, The Plan, Sugarplum Fairy .
Så han har gjort många av mina favoritskivor.
-Hur fick ni kontakt med honom?
”Vi spelade med Niccokick i Linköping, och han hade producerat deras debut. Så han var med där. Senare på kvällen bytte vi telefonnummer.
Från den dagen skickade jag vartenda låt vi spelade in till honom. Så där kan man verkligen snacka om trägen vinner.
Han kom med feedback om allt jag skickade, och bad oss kämpa på.
Tills fram för ett par år sedan då han sa att han kunde tänka sig att göra något med oss.”
-Så det var ändå han som kom med förslaget att producera er?
”Ja, det var det.
Det var rätt viktigt för oss. Man kan köpa sig vilka tjänster man vill nuförtiden, men det var faktiskt på hans bevåg att han tyckte det lät bra och att han ville göra det.”
-Vem gör vad när ni spelar in låtarna?
”Från början var det trummisen Claes och jag. Han skrev musik och jag text.
Men nu har vi blandat upp mer och mer, så nu är faktiskt alla upphovsmän mer eller mindre, men jag med text i synnerhet.”
-Vad tycker du som låtskrivare gör en bra låt?
”Oj, den frågan på perrongen…
Men det är något som ska väcka något. Det får inte vara intetsägande och tråkigt. Men jag kräver inte att det ska vara en bra refräng eller vers eller produktion. Det har inget med det att göra. Utan det ska finnas lite jävlar anamma och blod svett och tårar bakom.”
-Vem har gjort eran grafiska profil, för den följer ju en röd tråd igenom allt?
”Det är faktiskt jag och David som sitter i Småland och gör det.
Ska det blir bra måste man göra det själv, som det heter.
Både jag och David är ju väldigt intresserade av design. Allt från kläder till möbler och grafisk formgivning. Sedan är det ju ett sätt att kunna göra något i alla fall, när vi ändå inte kan repa varje vecka.”
-Ni har ju släppt tre singlar än så länge. Är de väldigt representativa för hur albumet kommer att låta?
”Ja, det är de.
Det finns väl ett till element på skivan som inte finns i just dessa singlarna och det är det lite mer stökiga. Som är lite av vår gamla stil, med lite mer skramliga gitarrer och fortare.
Både To let go och Scandinavia är ju rätt så vackra.”
-Hur ser framtiden ut för er nu då?
”Det blir några spelningar i Sverige under våren och sommaren, sedan släpps ju skivan digitalt nu, så det blir väl lite saker kring det.
Vi tänker nog fortsätta på konceptet med skivan igenom att släppa fler videor och singlar.”
-Hur många till singlar finns det på skivan?
Ja, men då finns det i alla fall… åtta då. Haha.
Det finns nog i alla fall ett par, tre till känner jag.
Sedan finns det planer på att ge lite nytt liv i skivan med kanske någon remix och fler videor. Det kanske slutar med elva videor ändå, vem vet.
Esthers debutalbum A South Province Letter släpps den 29:e April.
Senaste singeln Considerations :
Och videon till samma låt:
