Dags för sista deltävlingen i Melodifestivalen.
Det har ju varit ett ganska svagt år, och resultaten har varit ännu svagare måste jag säga.
Så nu återstår bara åtta bidrag för att skapa en grund till finalen.
Här är mina åsikter om dem.

Army Of Loves – Rockin’ The Ride
Om en tyckte Gosa var jobbig med sin något repetitiva och banala text, så bör en kanske hoppa Army Of Lovers bidrag.
Orden i låten är om möjligen färre än den i just Gosa. Men samtidigt är detta mer lekfullt och camp, vilket gör låten klart mycket roligare. Gillar ni Ride the bullet , så har ni er favorit här.
Någon vinstchans tror jag dock inte att den har ikväll, men alla de AoL-fans som finns kvar där ute kommer få en treat.

Lucia Piñera – Must Be Love
Lagom med Adele -inspiration över denna låt.
Jag tycker det låter bra, men samtidigt är det en stil som blivit något uttjatat senaste tiden. Så jag går inte upp i brygga av det, utan tycker mer att det låter trevligt och väldigt igenkännande.

Robin Stjernberg – You
Då får vi se om det går bättre för Robin än sin Idol-kollega Amanda Fondell denna vecka.
Robin har fortfarande en fantastisk röst och låten är en stark radiovänlig historia.
Jag tror den har goda chanser att placera sig bland de fyra högsta.
Där är den helt klart värd att vara i alla fall.

Sylvia Vrethammar – Trivialitet
Jag har ju alltid tyckt att Lill Lindfors är en bättre Lill än Sylvia.
Låten är likt titeln skvallrar en trivialitet, där Sylvia sjunger sin sedvanliga cougarbossa. Visst, kanske att den skulle funka i pianobaren på Incontro – men här är den chanslös.

Ralf Gyllenhammar – Bed on Fire
Storslagen rockballad kan antingen vara helt fantastiskt, eller lite för mycket av det goda. För mig är detta lite väl mycket Metallica för att jag ska bli helt till mig. Det är inte dåligt, men kanske lite för likt Ralfs idoler. Fast samtidigt, så är det ju igenkännande och det lättillgängliga som går hem i detta forum, så jag kommer säkerligen att älska det innan kvällen är slut.
Jag har svårt att tro att folk inte går igång på detta.

Behrang Miri – Jalla Dansa Sawa
Ethno-klubb, med Danza Kunduro -vibbar.
Bra partylåt, som borde få igång vilket dansgolv som helst med sin mix av språk. Kanske lite för politisk i sin text dock, men vi ska ju bara dansa så vi får slå dövörat till det.

Terese Fredenwall – Breaking the Silence
Ballad som blir plågsamt platt i sin produktion. Att slänga in stråkar eller något fylligare ljud hade inte skadat för att få detta att lyfta. Nu blir det verkligen så oengagerande och platt att jag mest blir häpen över hur tråkigt det är. -Låten i sig är helt okej, men den känns som sagt halvfärdig.

Ulrik Munther – Tell the World I’m Here
Ulrik version 2.0 går all in i sin Coldplay och U2 -inspiration och gör en storslagen låt som är uppskruvad till max på ungefär alla plan.
Jag älskar detta. Det är City of blinding lights (U2) mixat med Barcelona ( Freddie Mercury ) – stort och med klockspel. Hade de slängt in barnkör också hade jag hamnat i sjunde himlen.
Om inte denna går vidare till Solna och vinner hela skiten, så är det något allvarligt fel på Sverige, för årets Melodifestival blev inte bättre än så här och detta är ändå så bra det faktiskt blev.

För mig är nog Malmö ändå den deltävlingen som varit bäst av alla fyra. Ska jag rangordna låtarna efter kvalité för kvällen blir det:
Tell the world I’m here
You
Must be love
Jalla dansa sawa
Rockin’ the ride
Bed on fire
Trivialitet
Breaking the silence

Hur går det ikväll då?
Ja, uppenbarligen har jag inte kunnat placera in låtarna vidare bra detta året. Men jag skulle nog säga så här:

Final:
Ulrik Munther
Ralf Gyllenhammar

Andra Chansen:
Robin Stjernberg
Lucia Pinera

(Ändrade plats på Ralf och Robin i sista sekund. Så får vi se vem som skrattar efter att kvällen är över).