Nicky Buells är tillbaka efter sin lysande singel Boy Crazy. På nya spåret Oxytocin håller han fast vid sin elektroniskt drivna popmusik med en smått skruvad trist. Och vet ni vad? Jag älskar det här! Mörkret, mystiken och det smått demoniska uttrycket är saker jag tycker är riktigt spännande med en artist. Med tillägget att det måste vara pop-igt då, och lyckligt nog är Nicky Buells musik väldigt mycket pop. Till ett dansvänligt beat talar artisten om kemikalierna som frisläpps i kroppen när man blir kär i någon. Beröringen, lusten och brådskan att upptäcka är samtliga saker som tas upp här.
Lättsamt, elektroniskt och melodiskt starkt fortsätter Nicky Buell imponera. Viktigt att tillägga är att bakom dessa välproducerade pop-pärlor finns ett starkt budskap om att normalisera homosexualitet. Lägg det här namnet på minnet!
