Jag kan tänka mig att de som uppskattar Hans Zimmers kompositioner kommer uppskatta Hybrid som band. Det är mer dansant, men med en svärta och den där symfoniska produktionen i låtarna som gör att bandet någonstans suddat ut gränserna mellan filmmusik och dansmusik. För många av spåren på Hybrids senaste album Black Halo skulle lika gärna kunna vara del av ett soundtrack till en film eller ett spel. Det är rytmiskt, pulserande, stämningsbyggande och dansant. Någonstans där emellan är det också väldigt mycket pop när det blir mer sång.

Jag som älskare av just filmmusik sedan barnsben tycker ju att Hybrid alltid träffar rätt. Snygga mörka arrangemang. Låtar som stäcker sig från det storslagna elektroniska landskapet till det vackra och vemodiga. Det är inte för inte som Hybrid på ett eller annat sätt varit inblandade i många filmproduktioner igenom åren. De kan det här med att bygga stämning.

Med sitt sjätte album Black Halo fortsätter numera duon med samma inslagna väg de gått på sedan debuten Wide Angle 1999. Det är som alltid välproducerat med ett snyggt arrangemang. Allt från de klassiska breakbeaten, till stråkarna och harmonierna i sången. Det är musik som skapar ett soundtrack till livet i detta fall när det inte finns en film att koppla musiken till. Det funkar fint det också skulle jag säga. Om du istället vill ha mer pop-orineterade låtar för en spellista så skulle jag säga att No one knows, Carry me home och definitivt Sky full of diamonds skulle platsa fint där. Annars är Black Halo ett album som gör sig bäst som just ett album. Där du stänger ut omvärldens ljud och istället låter Hybrid sätta musik till det ögonen upplever.
-Själv kan kan inte låta bli att tycka det är lite synd att just detta album inte mixat med Dolby Atmos i Apple Music. Tror det hade passat galet bra. Men det kanske kommer i en uppdatering senare… En får hoppas i alla fall.