Sedan förra årets debut med låten Rör mig som du har det verkligen känts som HON är nästa stora grej på den svenska pop-marknaden. Bakom framgången finns inget annat än otaliga timmar i studion och ett stadigt flöde av releaser det gångna året. Under de dryga 12 månaderna har artisten hunnit släppa åtta singlar och har idag 14 miljoner spelningar på Spotify.
Vi har bland annat fått peppiga singlarna Bättre nu, Mår så jävla bra och Hatar att vara kär sedan innan. Låtar som kontrasterats till mer hjärtskärande och innerliga 20 minuter och Kär i oss. En sak är dock gemensamt för all HON’s musik. Det är att den berör ett brett register av känslor. Något som just är temat på debut-EP:n När allt rinner över.
När allt får rinna över för mig så hatar jag att vara kär. Det är så fantastiskt och fruktansvärt läskigt på samma gång. Jag glömmer bort att dricka varannan vatten, dansar på bord och förlorar mig i känslan av att bara leva för dagen. Jag faller tillbaka i samma dåliga relation men gör slut och lär mig att alltid sätta mig själv först. Jag blir kär igen, men inget är förevigt. Blommor vissnar om man inte vattnar och jag vet inte om vi kommer växa eller gå. Men jag lovar mig själv att aldrig stänga av. Att i alla situationer och val oavsett alltid tillåta mig själv att känna. För när allt rinner över så vet jag att jag alltid gör mitt bästa.
HON
Bakom artisten finner vi Mikaela Mohlin som startade sin karriär med att skriva musik på engelska åt sig själv och andra artister. Allt handlade om att hitta det perfekta. Koka ihop låtar som att de var recept och någonstans i all press tappade hon glädjen. Efter ett plötsligt uppvaknande till följd av att en närstående gick bort blev det så tydligt hur viktigt det är att göra sådant man tycker är kul och mår bra av. Det var då artisten HON föddes.
Listan av låtar på denna lysande debut-EP är definitivt starka och talar väldigt mycket till samtida svensk pop. Här behandlar HON en hel del känslor relaterade till kärlek. Men ger också ett feministiskt statement i låten Systra mi med Myra Granberg. Ibland kanske auto-tunen är uppskruvad något väl mycket. Men samtidigt är det en cool effekt som troligtvis är mer av ett medvetet val än nödvändigt ont. Överlag går mini-LP:n i ett mid-tempo som både är behagligt och andas vår och positivitet trots sina emellanåt ganska mörka teman. HON levererar en perfekt bladning av perfekt hopsnickrade låtar som lär ta henne långt.
