När jag var yngre tyckte jag alltid att Eva Dahlgren var en tråkigare version av Marie Fredriksson. Det var speciellt 1989 när Dahlgren släppte sin singel Ängeln i rummet som jag inte uppskattade att höra den på Svensktoppen när jag istället var helt förtrollad av Fredrikssons Sparvöga, och ville att den skulle få vara med länge och högre på listan.

Men det var då och nu är nu. Idag uppskattar jag det ”tråkiga” eller mer vemodiga i Dahlgrens låtar. Det är något med sångerskans röst som fångar mig. Att jag sedan var helt såld på Som ett äventyr när den släpptes fick mig att mer och mer bli team Dahlgren.

Nu är Dahlgren aktuell med sitt 15:e album Evalution och med den följer hon upp Jag ser ljuset från 2016. Även denna gång är det Johannes Berglund som står för produktionen. Musiken är mer elektronisk denna gång och tillsammans bygger de upp ett vackert ljudlandskap där Evas röst liksom svävar över. Det är just detta som jag fastnat för på Evalution. Kombination av sångerskans texter och det målande arrangemanget. Det blir vemodigt, hoppfullt, vackert och samtidigt Dahlgrenskt-finurligt i texterna. Som i En liten sång om flykt där sångerskan sjunger ”Kom vi stänger fönstret, slår på radion och lyssnar på sjörapporten. En lagom dos av världen.” Det är vardagsrealism när det är som finast. Ett nedslag i verkligheten, utan att kännas överdriven eller tillrättalagd. Den bara är.
Eller när Fåglarna får sväva ut i ett enda långt pulserande elektoniskt ljudspel på några minuter innan låten klingar ut. Det känns nästan lite malplacerat och fel, men ändå för låten så rätt.

Om jag tyckte Dahlgren var tråkig när jag var yngre så har sångerskan tagit igen det med råge under åren. Evalution är om inget att album som visar att hon fortfarande vågar utmana och utveckla sig samtidigt som hon behåller kärnan av det som är henne i det hon gör.
-Det är väl just det som kan kallas för Evalution.