Tänk dig att du hyrt en film och sitter där i soffan med nypoppad popcorn, Cola och några polare. Filmen är den där actionfilmen alla såg i somras, men som du inte kom iväg för att se och nu jävlar ska ni se filmen.
Efter 15 minuter blir det ett skumt klipp i filmen och handlingen hoppar fram tre minuter. När det gått ytterligare 10 minuter händer samma sak igen. Klippningen är väldigt konstig och du får ingen som helst grepp om filmen alls.
Du googlar upp lite info om filmen och det visar sig att filmbolaget inte löst hyrrättigheterna för hela filmen, så just hyrversionen är som en schweizerost vad det gäller hål i historien.
Precis så är det att lyssna på samlingar på Spotify.
Jag blev superglad när OS-skivan Isles Of Wonder äntligen hade hamnat på Spotify eftersom en del av spåren på skivan jag laddade ner via iTunes var trasiga (och jag har än inte fått något svar från den annars så snabba kundtjänsten på iTunes Store).
Till min förskräckelse saknas 14 spår från albumet när man ska streama den.

Då skivbolagen bevisligen inte anpassat sig en centimeter till 2000-talet vad gäller rättigheter och avtal för sina låtar, så är detta ett tragiskt exempel där man låter ett musikstycke förstöras totalt.
Om man nu ska sätta ihop en samling med låtar från olika utgivare, bör inte rättigheterna gälla för både köpt och streamad version då? Får man sedan inte loss dessa rättigheter är det kanske lika bra att inte ge ut skivan alls via de olika streamingtjänsterna.
Jag menar, hur viktigt kan det vara för EMI att hålla på rättigheterna till West End Girls av Pet Shop Boys med ge Island rätten att ha Heores med Bowie på samma platta?
Hade skivan varit komplett för oss som betalar för Spotify men sönerhackad för de som har snikvarianten av tjänsten, kan jag på alla sätt förstå det. (Det borde faktiskt vara fler låtar och album som var det, för att tvinga folk att betala för tjänsten). Men nu får jag som betalande kund bara en del av det jag betalar för. Spotify kan självklart inte göra något åt det. De lägger bara upp de filer de får från musikbolagen. Men ändå är det deras ansikte som musikbolagen förstör med deras stenåldersfasoner vad gäller rättigheter.

Det är nog dags för musikbolagen att sätta sig ner och sätta ihop ett regelverk för hur ersättningar och spridning av deras artisters låtar ska hanteras i den nya tiden.
Att låtar bör släppas i samtliga territorium samtidigt och att rättigheter gäller för både köpt och streamat media.
-Det handlar inte om kartellbildning (om nu någon skulle få för sig det – prissättningen är ändå samma i varje land), det handlar om bättre tillgänglighet för oss konsumenter så vi faktiskt kan njuta av all musik på ett lagligt sätt.

Se katastrofen här: