Intervju: Lucy Rose om nya albumet Something’s Changing

Brittiska singer/songwritern Lucy Rose släpper idag sitt efterlängtade album Something’s Changing som innehåller låtar som Moirai och No Good At All. Med detta album har Lucy vågat vara personligare än någonsin i sitt låtskriveri “Inför låtskrivandet för det här albumet har jag grävt så mycket djupare i mig själv, jag oroar mig ibland för mycket men det var viktigt för mig att släppa ut allt för det här albumet”.

Som med en tidsmaskin tar hon lyssnarna tillbaka till ett genuint 70-tal med sitt liveinspelade album. Lucy har med Something’s Changing samarbetat med inga mindre än medlemmar från Bear’s Den, Daughter och Mathew and the Atlas. Mycket av inspirationen fick hon genom mötet med fans under sin debutturné i Sydamerika förra året, som vi nu även får ta del av genom en dokumentär som släpptes i veckan.

Tidigare har vi hört Lucy genom låtar som Shiver, som idag har över 27 miljoner streams på Spotify och ingår på debutalbumet Like I Used To från 2012. Tre år därefter släpptes det andra albumet Work it Out som hon slog igenom med rejält; albumet kom in på top 10 på den brittiska albumlistan.

Nu är Lucy ute på turné med stopp i allt från London, Tokyo till New York. Dessvärre blir det inget stopp i Sverige för denna gången men du kan vara med och öka chanserna till ett Sverigebesök! Här kan du skriva vart du vill att Lucy ska spela någonstans – ju fler som skriver samma stad/land, ju större är chansen att hon kommer.

Så upptagen som Lucy måste vara med tanke på både turné och albumsläpp just nu så fick Popmuzik ändå chansen till en mejlintervju med Lucy. Hon delade med sig om albumets uppkomst, dess betydelse och hennes utmaning att låta sig vara personlig i sitt låtskrivande.

Ditt album Something’s Changing släpps (idag) den 7:e juli. Finns det en historia bakom albumets namn?
Jag ville att namnet skulle inkludera något om förändring, eftersom en stor del av det här albumet har att göra med förändring, viljan till förändring, känna förändring och gå framåt. Från att ha känt att jag inte var säker på var jag passar in i världen med min musik till hur jag känner mig nu, självsäker och säker på det här albumet som jag gjort känns som en stor förändring och en resa av självupptäckt.

Det är live-inspelat, mycket som ett 70-tals-album. Vad var det som gjorde att du ville spela in albumet på detta sätt?
Huvudsakligen för att alla mina favoritalbum var inspelade på detta sätt och jag kände att det verkligen passade låtskrivandet. Ibland kan datorn ta bort känslan av musiken så jag visste att jag ville spela in det här albumet live, inga klick, allt om känsla och att fånga ögonblicket.

En kortfilm inspelad under din debut-turné i Sydamerika släpps tillsammans med albumet. Vad betydde denna upplevelsen för dig?
Det var ärligt talat en av de bästa upplevelserna i mitt liv, det gav mig ett nytt perspektiv på inte bara musik utan allt. Jag insåg vad som var viktigt, jag lärde mig hur svårt livet har varit för så många, jag förstod exakt vilken typ av musik jag ville göra. Jag ville skapa musik som hjälper till att trösta människor och få dem att känna något. Inför låtskrivandet för det här albumet har jag grävt så mycket djupare i mig själv, jag oroar mig ibland för mycket men det var viktigt för mig att släppa ut allt för det här albumet.

Du har berättat om en rädsla av att vara för personlig i ditt låtskriveri. Hur har du tacklat den här rädslan under skapandet av detta albumet i jämförelse med skapandet av dina två tidigare album?
Jag har verkligen bara tagit mig igenom det. Albumen som betyder mest för mig, som Blue av Joni Mitchell, kan du känna att hon verkligen har grävt djupt och tittat inuti sig själv för att göra det albumet som betyder så mycket för mig. Jag ville prova och se vad jag kunde skriva om om jag tittade noga på mig själv och världen som jag lever i. Jag oroar mig att jag sagt för mycket men jag vet att det är rätt sak att göra.

Är det en låt från det nya albumet som har en speciell betydelse för dig? Isåfall; var fick du inspirationen ifrån?
I Can’t Change It All är extremt viktig för mig. Den handlar om alla fantastiska människor som jag träffat i Latinamerika och funderingar på var jag passade in i deras liv. Jag hörde berättelser om sorg och lidande som människor hade gått igenom och jag ville hjälpa till på något sätt. Jag fortsatte tänka på hur jag kunde göra det och insåg att jag inte kunde det. En specifik person sa till mig, skriv bara musik till mig det är allt jag vill, så jag åkte hem och skrev den här låten till dem.

Du är på turné nu. Är det något utöver det vanliga som du inte kan gå utan när du reser?
Det känns som jag alltid är iväg på turné eller gör gigs här och där så det känns verkligen som livet nu. Jag brukade vara mer bunden till saker och behövde specifika saker men resor och att ha en liten ryggsäck har befriat mig från de bördorna och nu känner jag att jag kan åka var som helst med bara mitt pass. Jag är konstigt nog inte så sentimental över saker.

Tyvärr är det inget stopp i Sverige för den här turnén. När kan den svenska publiken förvänta sig att få se dig live?
Tja, jag älskar Sverige så mycket, jag kan till och med räkna till 10 på svenska vilket jag är väldigt glad över men jag har inte spelat där tillräckligt och jag vill desperat komma på besök igen. Så mycket av turnerande beror på promoters som vill boka dig för att spela på platser så jag håller bara tummarna och hoppas att promoters ber mig komma på besök. Jag kommer alltid säga ja.

För att avsluta det hela, beskriv en perfekt omgivning som du skulle vilja att människorna är i som lyssnar på Something’s Changing för första gången.
Idealt, hörlurar på, ingen distraktion, spelar inte någon roll var, skulle kunna vara hemma, resande på en buss, på en promenad, sittandes i en park, det spelar verkligen ingen roll men allt jag skulle vilja är ett öppet sinne.

Lucy Rose
@ Facebook

About Author

Jag är Stina, en 20-åring i Stockholm som studerar Music Business och vid sidan av skriver på Popmuzik. Går kanske på lite för många konserter och lyssnar alltid på musik. Hos mig spelas framförallt olika typer av pop, indie och elektroniskt. Största favoriten är Rihanna.

Vad tyckte du?