När U2 spelade The Fly under deras Zooropa-turné, lät de meningar pulsera fram på de olika TV-apparaterna på scenen.
En av meningarna var ”Everyone is a racist, except ABBA”. Idag skulle man kunna lägga till ”and Coldplay” till det.
När det brittiska bandet intar Ullevi med deras A Head Full Of Dreams Tour är det med hopp om fred, mångfald, en enad värld och bra musik. De inleder hela konserten med Charlie Chaplins avslutningstal från The Great Dictator. Scenen där han blir misstagen för att vara Hynkel och istället för att prata om hat och krig, vill han att vi ska slå oss fria och leva i fred.
Just idag, när vi har en dockusåpekändis som Twittrar i affekt från Vita Huset. Européer som vill leva isolerade och ensamma istället för att hjälpa till tillsammans och där hatet mot allt som är annorlunda stiger behövs ett band som Coldplay mer än någonsin. Inte bara för att de har en katalog som tilltalar hela familjen och människor över hela världen, utan för att de som sagt vill förena istället för att dra isär.
Bakgrunden på scenen är prydd av Pride-flaggan i dess mest mångfaldiga innebörd. Just färger är ett centralt tema under hela konserten. Det är som ett enda stort Holi som turnerar jorden runt för att sprida glädje. Vi får konfetti, lampor som blinkar i olika färger, fyrverkerier och stora färgglada ballonger. Många i publiken har fått regnbågsarmband som lyser upp i olika färger till utvalda låtar. När alla dessa lampor och färger lyser upp den kalla och fuktiga Juni-kvällen är det inte långt ifrån att man känner att Chris Martin och gänget lyckats i sitt korståg att förena världen med musik.
Det är verkligen ett gäng helylle-killar som är våra värdar ikväll. Martin tackar oss åtskilliga gånger för att vi ens kommit dit trots att det i ärlighetens namn är svinkallt och jag själv skakar som ett asplöv när jag sitter på läktaren.
Bara några minuter innan Coldplay skulle upp på scenen regnade det av och till. Förbandet Mew fick tyvärr bryta sin spelning under det värsta regnet och alla är lagom fuktiga. Att 2017 sitta på en utomhusaren i regnet känns inte direkt tidsenligt. Hur bra den där arenan än må vara när det är sol ute, lika hopplös är Ullevi när det regnar.
Men som tur var slapp Coldplay regnet helt och när Martin spontansjunger om konserten under extranumret där sommarmånaden Juni är ett enda stort skämt, river han hem stora applåder.
Det gör han även när han missar texten på Adventure of a lifetime och ber oss inte lägga upp klippet på YouTube innan de kör låten igen.
Det är här som jag blir lite kär i bandet måste jag erkänna. De vågar driva med sig själva (”Jag skulle aldrig komma vidare i The Voice eller X Factor”). De vill sprida ett enkelt men ack så viktigt budskap runt världen och de är väldigt publikfriande på scenen. Hade vädret varit en smula bättre hade detta fanemig varit helt magiskt.
Nu drar kylan och regnet ner det hela en smula, men det blir ändå väldigt mycket värme och kärlek från 65.000 personer som viftar med sina lysande armband och som sjunger med i Fix You.
Även om Coldplay, likt U2, vill fixa den där världsfreden, så kanske vi inte riktigt är där än. Men jag tror att vi som var på Ullevi den där kalla ”höstkvällen” i Juni känner oss lite färggladare och varmare tack vare bandets försök.
Coldplay vill sprida värme och kärlek med sin musik när de intar Ullevi denna kalla Juni-kväll. Det blir en färgstark konsert som kanske inte lyckas förändra världen, men den gör det varmare för oss som är på plats.
