Efter ett stapplande debutprogram för Melodifestivalen 2017 och programledarna Clara Henry , David Lindgren och Hasse Andersson är vi nu i Malmö för att reparera skadan inför deltävling två.
Vissa saker blir bättre, andra kan definitivt förbättras.
Inledningen är puttrig. Hasse sjunger show-jazzigt om Skåne och Clara påpekar fortfarande att hon inte förstår vad han säger. Bra så, nu kan vi det.
Manuset känns lite mer dämpat denna vecka och jag tycker David landat bättre och Hasse är förvisso i otakt med jämna mellanrum, men han får all heder när han i Green Room senare på kvällen använder hans headset som mikrofon när han ska intervjua Roger Pontare och glömt sin egna mick. Improvisation, me like.
Sedan får vi Mello-lumpen med Christer Björkman och det är faktiskt plågsamt dåligt. Christer ska drilla de tre programledarna i den tuffa och kärvande rollen som programledare av Melodifestivalen. Ungefär som att dra skämt för en döv person. Möjligen kan någon artighetsle för att man inte fattade om det var kul eller inte. Helst vill man bara glömma.
Efter sista omröstninge får vi en ”tack för att ni röstat”-låt där folk i publiken sjunger och texten visas på de stora skärmarna / över tv-rutan. Det är TV-historia Filip & Fredriks barn kommer skämta om i en podcast om 25 år….
Det som räddar kvällens mellanakter är faktiskt David Lindgren som gör ett oklanderligt schlagermedley i rasande fart och sjunger ströord och meningar från klassiska schlagerlåtar samtidigt som han byter peruk, kläder, och röstläge tills han tillslut enbart står i kalsongerna och får vatten sprutat på sig med en blomspruta efter Bada nakna . Största applåderna för kvällen från publiken, och det med all rätt.
Musiken då?
Mariettes inledning får mig att känna att den utspelar sig ombord på ett rymdskepp när dansarna svävar (studsar) över marken. Det är sjukt snyggt och låten lyfter verkligen ännu ett snäpp för mig.
När Roger Pontare vandrar med sin brinnande käpp utmed stigen som lyses upp av facklor är han otroligt lik Dumbledore ser jag. Jag är lite barnsligt förtjust i denna filmiska Disney-låt. Det är snyggt och pampigt och jag tror att detta kan gå långt på lördag. Det som kan hindra Pontare från en Andra Chansen är dock Etzia , som ikväll gör allt rätt. Glöden finns där. Glädjen och energin. Allt som saknades på repetitionerna sitter som de ska och jag tror detta rullskridskonummer kan bli en starkt utmanare för de fem översta platserna i morgon.
Allyawan är fortfarande säker på jumboplats dock. Det är svajigt och oengagerande för mig. När han måste sjunga låten än en gång i och med att han vinner dagens fejkomröstning har han knappt rösten kvar stackarn, och efter övning i morgon och matinérep på dagen kan den vara helt borta tills kvällen.
När de läste upp Dismissed namn bland dagens artister var det mest artighetsapplåder i stil med Dismissed-who ? Men det kändes som publiken i Malmö gillade denna tyngre version av Tell the world I’m here . Killarna poserar snyggt på scenen, och visst är kanske lite mycket och jag är inte helt såld på att de ska avsluta med att låtsas spela på instrumenten, men jag tycker de gör bra ifrån sig och hur det än går på lördag har de breddat sin målgrupp.
Det första jag tänkte när Lisa Ajax kommer ut på scenen är hur otroligt snygg hon är i sina vita kläder. Hon verkligen lyser upp och sticker ut. Låten är fortfarande välgjord men lite generisk för att få mig helt blown away. Dock att Lisa lyfter den med sin röst. Videon i bakgrunden gör att hela numret faktiskt mer känns som en video än ett nummer på en scen, vilket jag tycker är coolt. I alla fall ser det ut så på skärmarna i arenan.
Sist ut är Benjamin Ingrosso . Hans funkiga poplåt får i alla fall mig på sjukt bra humör varje gång jag hör den. Det är Stevie Wonder möter Bruno Mars möter Justin Timberlake och otroligt svängigt. Detta kommer definitivt att fungera hos publiken. Charmig kille som kan dansa och en låt som både sticker ut och sätter sig och som framförallt både känns retro och sjukt mycket idag.
Innan jag gick in i arenan hade jag det mesta klart för mig. Mariette och Benjamin till final, Ajax och Pontare till andra chansen.
Nu är jag fanemig inte säker längre. Etzia visade att hon kunde lyfta upp den redan smittsamma låten och Ajax levererar både visuellt och snyggt igenom rutan.
Men man ska hålla sig till första magkänslan så jag kör på att morgondagen ser ut så här:
Mariette
Benjamin Ingrosso
Lisa Ajax
Roger Pontare
Etzia
Dismissed
Allyawan
