Melodifestivalen 2017 är alltså en enda lång resa tills vi får se och höra Nano vinna i Friends. Just nu kännes det så, för de andra 21 bidragen måste vara så sjukt bra för att ens komma i närheten av Hold on . Det är inte ofta en låt känns så självklar från ruta ett och är så stark i Melodifestivalen. Men detta var helt magiskt.
Nano är verkligen värd all framgång han kan få. Själv blev jag mycket imponerad av honom och hans ödmjuka framtoning de gånger jag träffat honom. Då blir det extra fint och värt när han även tar hem folkets hjärtan / hjärtröster. Och många hjärtröster blev det. Hela 5.706.113 röster kom in ikväll vilket är rekord för en delfinal i Melodifestivalen.
Ace Wilder direkt till final kändes väntat. Med en såpass stark och kommersiell låt och snyggt nummer fanns det ingen annan plats för henne. Det bevisar väl också hur stark hon är för konceptet Melodifestivalen när hon tre av tre gånger går direkt till final. Antar att vi får se henne en fjärde gång efter detta…
Att De Vet Du kom till Andra Chansen kom väl inte direkt som en chock. Den typ av nummer som är skräddarsydda för den yngre publiken har en tendens att komma högt. Trodde dock att själva låten skulle vara en tyngre faktor för att gå vidare, för Road Trip är ingen vidare låt. Det är ju knappt en låt.
Men skit samma. Om den är en av de 50% som går till final därifrån återstår att se. Hoppas den isåfall inte dödar en riktig låt på vägen bara.
Att Charlotte Perrelli kom sist var dock ingen skräll. När man ställer sig på scenen med en låt som ska kännas äkta och på riktigt men som berör en mindre än inköpslistan till ICA, ja då är det redan där ett stort problem.
Du är välkommen tillbaka när du vill – för du har trots allt gjort Tusen och en natt – men då måste det vara minst 120 bpm och ingen-jävla-gitarr!
Tyckte synd om Adrijana . Sjukt bra låt som tyvärr försvann lite av att hon inte lyfte när hon sjöng. Jag fick den känslan redan första repet att hon skulle få svårt att nå ut, och hon förtjänade definitivt en högre placering. Men antar att hon kommer spelas flitigt på P3 och Spotify, så det får ses som ett bra promotionfönster för henne och skivbolaget.
Vad ska vi säga om showen då?
Tja, det har sällan varit så tyst både i publiken och hemma när *skratta här* skylten blinkade. Det behöver inte vara superkul. Vi är inte på en stand up show, men det får gärna vara lite tightare.
Clara Henry är duktig och kan finna sig snabbt, så hon behöver bara lite mer glöd i orden. David Lindgren behöver hitta en bättre balans mellan hans övertydliga Musikalmanér och att faktiskt vara rapp. Tror det kan gå.
Hasse Andersson hoppas jag är vaken till nästa vecka. Just nu är han verkligen tredje hjulet, vilket är synd. Jag hade hoppats på att han skulle vara mer lämpad som programledare.
Men främst måste manuset tänkas om och filas till. Visst, det är ”lätt för mig att säga”, men skit i att jaga punch-lines om ni inte får till dem. Allt behöver inte sluta i ett skratt, och försöker man och inte får till det är det möjligen ännu värre.
Men Melodifestivalers svagaste dag är den första vad gäller manus och programledare. Det kan bara bli bättre. Hoppas jag, för jag orkar inte med en Anders Jansson & Nour El-Refai -omgång till.
Men starkast ikväll var som sagt Nano. Sällan har ett så litet namn haft en så stor låt.
