En intervju med Esther Vallee

På Where’s the Music? spelade otroligt många begåvade artister. En av dessa var Esther Vallee , en pop/rnb-sångerska och låtskrivare från Göteborg som nu mera bor i Stockholm. Hon släppte sin grymma debut-dubbelsingel Your Name / Hard Time i juni förra året och tillsammans har nu låtarna över otroliga 1,2 miljoner streams på Spotify.

Jag såg henne live på giget i Norrköping och var riktigt imponerad. Hon sjöng några riktigt bra popmelodier som ännu är osläppta och det syntes verkligen att hon trivdes på scen.

Men hur uttalar man då hennes artistnamn? Detta frågade jag också, och jag var inte den första som hade frågat. ”Många har samma fråga. Jag skäller inte ut någon som säger fel, man får säga som man vill”. Hennes sätt att säga det på är en betoning på e:en i Vallee.

Esther och jag pratade om allt från hennes musikaliska resa, hur viktig en positiv inställning kan vara till vilka artister som inspirerar henne.
För dem som inte vet, vem är Esther Vallee?
Det började för länge sen när jag var väldigt liten. Jag började spela instrument, blev musikaliskt intresserad och utvecklade ett intresse för att sjunga och så började jag skriva egen musik. Gick väldigt mycket på sångcoachning och försökte få hjälp att utveckla mig själv. Jag är inte den tjejen som kanske är född med talangen, utan har istället fått jobba extremt hårt för att hitta min egna röst och utveckla sången, och är fortfarande i hela den processen. Sen om man ska hoppa ett ganska stort steg så har jag jobbat med olika producenter men det har aldrig riktigt klickat med en producent i och med vilket sound jag vill jobba med. Men för snart två år sen blev jag ihoppusslad med en producent som heter Jonas Quant och det var egentligen en slump via en vän till mig. Han hörde av sig och vi bokade in ett möte i hans studio och satt och jammade lite och kände lite på vad man kan hitta för sound i den jag är och vad jag vill göra. Plötsligt så fanns det en demoidé från mitt håll. Det blev en låt på bara några minuter och sen dess har den resan rullat på. Jag, Jonas och en till låtskrivare om heter Anton Axélo har jobbat fram ett helt paket ihop som är Esther Vallee. Det är en väldigt kortfattad version av hela resan. Även en resa vid sidan av att jag utvecklar mig själv som låtskrivare samtidigt som jag även vill hitta mig själv som artist. Det är två vägar i en som jag försöker lägga all min fokus och energi på och hitta något unikt som jag hoppas många andra människor kommer tycka om.

Esther och jag kom härefter in på ämnet livespelningar och att det är första gången hon skulle spela på Where’s the Music?. ”En största rädsla är ju att det bara ska stå fem personer. Jag har börjat lära mig att tänka extremt positivt, i just den här branschen måste man tänka framåt hela tiden, som i alla branscher. Om det nu bara står fem personer där så får man va glad att de personerna ens är där”. Att poängtera är att det var betydligt fler människor än 5 personer i publiken, lokalen var full av människor som hade kommit dit för att se Esther och hennes band uppträda.

När du har varit på den här resan för att hitta ditt sound, har du haft mycket inspiration från annan musik eller hur har du gjort för att hitta det?
Ett mål är att hitta något nytt men annorlunda fast ändå inom popgenren. Det har varit ett samarbete mellan mig och Jonas. Det har egentligen varit den största utmaningen för honom och han har ju nånstans behövt möta mig i hur jag tycker, tänker och känner. Men jag tror vi har förstått varandra väldigt bra, vi har inte behövt säga så mycket utan det räcker bara med att jag ler typ och då vet han att vi kör på det där. Men jag har droppat några namn…

Vilka namn?
På ett sätt är det farligt att droppa namn för då blir det med en gång att man börjar jämföra sig själv med andra och hur dem låter och det har nog varit mitt största problem i hela mitt liv, att jag jämför mig själv, både med artister och deras sångröster. Sen jag slutade jämföra mig… det är egentligen då jag hittat vad jag själv vill göra och det är ganska intressant. Så jag blir inspirerad av väldigt många, om jag måste droppa några namn hade jag sagt Tove Lo , Sia och Seinabo Sey . Det är väl tre namn utav popgenren som har olika sound och det är klart att dem ger en inspiration men i det måste man försöka gå in sig själv och sluta tänka. Mitt problem det är att jag alltid har tänkt för mycket.
Samma här.
Det är så och jag tror att alla kreativa yrken oavsett vad man är, om man jobbar som journalist, skribent, artist eller dansare, det handlar egentligen bara om, det är bara vad jag tror, att man ska sluta tänka och bara följa en känsla. Nu blir det jättedjupt här. Bara köra på och se var man hamnar och om man hamnar fel så är det bara att ta ett steg tillbaka och börja om.

Ja superbra! Och det du sa om en positiv inställning, det är ju det som är nyckeln.
Sen är det väldigt intressant med just musiken när man går in i en bubbla och ska skriva musik, då har jag insett många gånger att de bästa grejerna jag har skrivit har jag skrivit när jag mått som sämst. Många människor i musikbranschen eller som skriver, det är då det kommer ut som mest skit när man mår riktigt dåligt och det är jätteintressant att det är så.

Vi borde lära oss i allt att kunna vara kreativa och hitta det där även fast vi mår bra.
Precis det, som vi säger båda två, det är bra att ha en positiv inställning men man måste låta sig själv vara deppig i en dag, vecka eller månad om man behöver det. Det är så vi fungerar.

När du skulle släppa din dubbelsingel, hur kände du då? Var du nervös precis innan?
Jag hann typ inte tänka, jag var nog inte nervös. Jag är mer nervös inför livespelningar. Jag tror den här digitala grejen med hur man släpper idag, man hinner inte inse att ”Gud nu lyssnar de första personerna på vad man skrivit och jobbat med så länge”. Jag tror jag var så jäkla stolt över det vi jobbat fram, de två låtarna Hard Time och Your Name och lagt så mycket energi och tid och kärlek i båda två så det övertog lite nervositeten, vilket kändes jäkligt skönt. Oftast kan ju nervositet vara väldigt bra men i den situationen så var jag nog inte det.

Men om du är nervös har du något trick för att du ska lugna dig?
Jag hoppar upp och ner, jag vet inte varför. Jag brukar va ganska lugn annars av mig och kan sitta ganska länge men jag vet att sist innan vi spelade på Pustervik på Håkan Hellströms efterfest i Göteborg i november så kunde jag inte sitta still. Jag tror att om man rör på sig typ och gör något, värmer upp rösten i sista sekund och dricker vatten. Det finns typ inga trick asså man får bara göra vad som känns bra.

Debut-dubbelsingeln släpptes ju i juni förra året, vad har du gjort sen dess?
Det har gått väldigt snabbt, vi har jobbat på allt nytt material som kommer släppas i år och jag kan medge att jag varit ganska stressad över att jag vill att det ska bli bra och jag vill släppa det nu men man måste inse att det är bättre att det blir 100% än att man stress-släpper någonting. Vi har även under hela hösten repat stenhårt, jag och mitt band, och varit i långa processer med andra skivbolag. Inofficiellt har det hänt mycket och officiellt har det inte hänt så mycket. Jag har fått inse att den processen har varit väldigt viktig, att det jobbet bakom kulisserna har varit jätteviktigt för detta året och jag är väldigt glad att de här månaderna sen förra sommaren blivit som de blivit för nu kommer det hända massa i år. Det ska bli jättespännande.

Sen är du ju på Where’s the Music? så saker händer ju. Det är inte vem som helst som kan spela här.
Det är sjukt kul att se så mycket coola namn och upcomingartister och det känns verkligen overkligt att jag ser mitt egna namn. Det är stort för mig men förhoppningsvis är det bara en början, vi får se.
Är det viktigt för dig att sätta mål för framtiden? Så att du vet vad du strävar mot?
Jag tror att småmål, ”den där festivalen vill jag spela på, det där landet vill jag åka på turné till” det måste inte vara ett mål som måste hända men jag tror det är bra för ens egna psyke att tänka så. För nånstans strävar man efter de målen och en dag kanske man hamnar i en liknande situation eller liknande mål.

Du har ju sagt att du lyssnar på Tove lo, Seinabo sey och Sia. Men är det någon speciell artist som du lyssnar på mycket för att få pepp? Eller gäller de tre som gäller?
Det är egentligen inte de tre som gäller. Jag tror att min inspiration från dem handlar väldigt mycket mer om det jobbet jag gör och vill göra. Jag blir inspirerad när jag sitter och skriver och så går jag ofta in och lyssnar på hela Toves album och hela Sias album. De är så min inspiration kommer från dem. Jag liksom går in i deras sätt att skriva och jobba utifrån att lära mig väldigt mycket av den inspirationen jag får av dem. Om jag bara sitter i bilen och bara vill bli inspirerad in the moment så sätter jag på allt från Jack Garratt till Mumford and Sons . Jag älskar Matt Corby och jag älskar ju Zara Larssons nya , det måste man höja henne jättemycket för. Det är en as good feeling låt, den blir man peppad av. Men jag lyssnar oftast i de situationerna på musik som inte är den musik jag gör eller skriver, mycket singer songwriter, James blake , alternativ musik.

Det kanske är skönt att komma ifrån det man gör själv?
Jag tror det, jag tror det är bra att inspireras av helt andra influenser och artister för att de soundet kan man ju oftast plocka upp på nåt sätt eller bara den gitarren som han spelar kan man bli. inspirerad av och ha den i sin låt. Det låter väldigt flummigt men för mig fungerar det så. Jag lyssnar på allt från klassisk musik till reggae, hip hop till R&B, för mig är det jävligt bra i det jag gör.

Esther Vallee
@Facebook

About Author

Jag är Stina, en 20-åring i Stockholm som studerar Music Business och vid sidan av skriver på Popmuzik. Går kanske på lite för många konserter och lyssnar alltid på musik. Hos mig spelas framförallt olika typer av pop, indie och elektroniskt. Största favoriten är Rihanna.

Comments are closed.