Idag släpper Dödens Dal albumet På Natten, Ovan Molnen vilken är den sista i en triologi som startade med Gå ensam förbi horisonten och Korsa Jord, Luft, Is . Duon består av medlemmarna Henrik Von Euler och Rickard Jäverling och gillar du sorglig musik som går rätt in i hjärtat så måste det här vara ett album för dig. Nu avslutar de en triologi och musiken växer för varje album, det är deppigt, sorgligt och storslaget. Precis som det ska vara.
Susanna ringde upp Henrik för att prata om nya albumet, för att höra om de tröttnat på allt det sorgliga och för att ta reda på vad de har på gång framöver.
Hej! Vad har ni för er just nu?
Vi håller på att bygga upp nåt för att spela. Vi gottar in oss i det här, man ska ju lära sig låtarna igen. Man får se dem med nya ögon.
Kan du berätta lite om skivan?
Den är den sista och den sitter ihop med de två tidigare. Vi har haft en genomgående koncept som vi nu ska avsluta. Vi skulle ha in alla element, det skulle ändå kännas nytt och att den tar sig någon annanstans. Alla album har sina egna individuella kvalitéer. Den här har några riktigt asdeppiga låtar medan andra är mer glada, nästan rent av kristna. Jag gillar den. Det är skönt att få ta ett helhetsgrepp som man gör när man gör tre skivor på tre år. Man blir rätt utmattad också. Man får ut ganska mycket av det.
Hur har det varit att stå i detta under så lång tid, i sorgen?
Ja, det är rätt kämpigt och rätt deppigt. Och allt annat också, det är väl som livet i sig. Ibland är det mäktigt och ibland är det helt jävla värdelöst.
Hur kommer det sig att ni valde att gotta ner er i sorg under så lång tid?
Ja, jag gillar det. Att gå in i något till 100 procent. Man kan liksom göra allt man vill inom de ramarna och det är skönt att ha ramar. Båda två gör allt för mycket hela tiden, åtminstone jag, mest jag.
Har ni tröttnat på det sorgliga?
Nä, alltså jag gillar egentligen bara sorglig musik. Man är uppväxt med det och har det i blodet. Det är inte rimligt att vara glad på något sätt, det verkar konstigt. Glada människor gör mig rädd. Då har man ju inte fattat nåt.
Hur har arbetet med skivan sett ut, just kanske med tanke på att det har varit den sista i en triologi?
Ja alltså, det blir nån jävla prestationsångest. Det måste ju vara ofantligt bra och det måste ju toppa allt annat. Det har varit lite jobbigt att tänka på att man måste vara så jävla bra hela tiden. Men då har vi tagit i, satsat och jobbat på. Vi har suttit en till två kvällar i veckan sedan september.
Hur ser skrivprocessen ut, vem gör vad?
Vi gör allt tillsammans. Våra huvuden är ihop tills vi däckar. Sedan går vi därifrån och sedan kommer vi tillbaka. Och så håller vi på.
Finns det något spår på skivan som betyder extra mycket?
Just nu betyder de ingenting. Eftersom vi har lämnat dem bakom oss. Man blir lite trött på dem. Om fem år kanske man känner mer igen.
Ibland kan det ju vara så med sorg eller jobbiga saker som man går igenom att när man är färdig med det så vill man inte vara nära det på ett tag.
Exakt så är det. Man går igenom det och så lämnar man det bakom sig. Det är väldigt sällan man orkar lyssna på en skiva när man är färdig. Sedan så spelar man låtarna live, men då är det något annat man gör med dem. Det blir inte samma sak.
Hur har resan påverkat er som musiker och människor?
Inte så mycket egentligen. Vi har inte förändrats. Ibland tror man att man gjort det men sen så visar det sig att det inte är så. Rickard är en glad kille, han är alltid glad och kommer fortfarande att vara det. Jag är lite deppigare. Får han chansen spelar han dur till alla låtar och får jag chansen så spelar jag moll till alla låtar.
Då kanske ni ändrar om och gör en glad skiva nästa gång om Rickard får bestämma?
Ja, vi har inte bestämt precis vad vi ska göra men jag tror att det kommer att bli något ofantligt flummigt nästa gång. Ännu flummigare.
Så när triologin nu är avslutad så kommer ni alltså att fortsätta att göra musik tillsammans?
Ja, vi har redan börjat på nästa. Jag vill inte säga för mycket men vi har börjat och det kommer bli grymt.
Vem är det som gjort de tre skivomslagen?
Marcus Ivarsson (kollaget) och Kalle Mattson (formen). De är grymma och omslagen passar precis till musiken. Det är samma stil på dem men de har tre olika färger.
Har ni några spelningar inbokade framöver?
Vi har tre nu som vi ska göra nästa vecka (läs denna). Sen får vi se vad vi ska göra sedan, det är lite roddigt att åka omkring med sorgsen instrumental musik. Det är inte klubbscenerna direkt som vi spelar på.
Har ni några musikaliska förebilder?
Målet är att skapa något som ingen har hört förut, för mig är det viktigt.
På fredag har de en spelning här i Göteborg! Missa inte den, en länk till evenemanget har du här .
Nya albumet lyssnar du på här!
Dödens Dal @
Facebook
