Under 2014 var det ett år som kändes lite mer relevant än andra.
1987 , året då Victor Holmberg föddes.
Med en soft, drömlik produktion, souliga och houseiga beats samsas i ljudbilden och med vemodiga texter fångade Victor allt som var vackert med det förgångna i hans liv.
En tillbakablick med grubbel och ängslighet.
”Jag var tvungen att skriva av mig.
2014 blev ett väldigt speciellt år, då jag satt ensam med min hund i min Londonlägenhet på 20 kvadratmeter och bara skrev.”
I början var Victor väldigt osäker på om han skulle släppa sina låtar överhuvudtaget.
Men han blev bland annat pushad av sin kollega Johan Cederberg att släppa Ocean . Så ett halvår efter att låten var färdig valde han att släppa den.
”Ocean var väldigt personlig för mig och jag trodde inte att folk skulle gilla den.
Men som tur var lyssnade de på den.
Hade folk inte gillat den hade jag nog lagt ner projektet direkt, så det har betytt allt för mig att kunna fortsätta och att jag nu gjort ett album.”
Victor är inte helt okänd bland Sveriges musiker.
Han är ena delen av producentduon Montauk tillsammans med Cederberg och producerat artister som Faye , Sportsman och Marlene .
Men när han tillslut började skriva på svenska ville han istället att folk i första hand skulle lyssna på låtarna, och inte färgas av det han gjort tidigare.
”När jag pratade med min bror om ett namn kom 1987 upp. Det är liksom inget namn, utan bara siffror och det var väl det namnet som var minst dåligt av de jag hade kommit på.”
Det anonyma syntes även på de första två singlarna Ocean och Michelle , där vi på ena bara får se en svart hoodtröja och den andra är en bild på Victor bakifrån.
Estetiskt snyggt, men ändå något som mer uppmanade att lyssna på musiken än att via omslaget berätta en historia.
”Nu med Bomb passade det dock med att visa ansiktet.
Vi gjorde en plåtning med två motiv på två rullar och åtta foton per rulle.
Det var ett motiv när jag satt ner, vilket inte såg klokt ut. Sedan var det denna bild vi valde som mest var taget som en spontanbild.
Jag tycker det är svårt att välja bilder på mig själv, men denna kändes bra. Det är absolut inte nyskapande på något sätt, men det är ett porträtt och den är fin.”
-Vad för sorts musik inspireras du själv av?
”Jag är väldigt bred och lyssnar mycket på musik jag själv inte gör.
Lyssnar tillexempel väldigt mycket på jazz. Jag tror att sättet att skriva om saker som ligger väldigt nära hjärtat kommer just därifrån.
Chet Baker är jag väldigt insnöad på, och han sjunger om väldigt hjärtskärande saker med laddade texter vilket intresserar mig.
Sedan har jag lyssnar väldigt mycket på Drakes förra album Take Care . Den var textmässigt ärligare än mycket annat som görs i den genren. Även produktionen är otroligt snygg. Vissa låtar är sådana man kan sitta och studera på ett universitet.”
-Du har ju gjort hela albumet själv. Hur har den processen varit?
”Det kan bli lite dumt när man försöker bolla idéer med sig själv. Då blir man lite väl hård mot sig själv. Då är det skönare när man har någon annan att bolla med.
Men det var viktigt för mig att göra detta albumet helt själv, men jag vet inte om jag skulle vilja göra det igen för det tar ganska mycket energi.
Personligen tycker jag det är roligt att jobba med andra människor, speciellt om det klickar. Då blir det magi.
Saken var den att jag spelade nästan inget för någon i början. Men när jag väl gjorde det och jag fick feedback började jag fatta vad jag hade gjort.
Som när jag spelade live på Way Out West i somras och fick känna reaktionerna.”
-Hur var det att spela live?
”Då var det fortfarande många låtar som var demos, så det blev både spännande och läskigt.
Jag var väldigt osäker innan men kände ändå att jag inte kunde tacka nej till en sådan möjlighet.
Nu när allt är färdigt ska jag repetera lite mer och kunna erbjuda en bra show inför kommande spelningar.”
-Du har även remixat en del som 1987. Vilken remix är du mest nöjd med?
”Ja, remixer tycker jag är väldigt roligt.
Någon har jobbat stenhårt med att skriva och spela in materialet, sedan får man leka med resultatet. Det blir lite som en experimentstuga.
De remixer som jag gjort har varit väldigt snabba i stunden och lekfulla.
Men den jag är mest nöjd med av de som är släppta är nog ändå Marlene-remixen (Bon Voyage ). Den blev väldigt fin tycker jag.”
-Det har ju kommit en del remixer även på dina låtar. Är det bra eller jobbigt?
”Jag tycker faktiskt det är svårt att lyssna på remixar på mina egna låtar.
Jag har ju gjort låten så bra som jag tycker den kan vara.
Samtidigt är det jätteroligt att höra andra mixar av låten, men det låter liksom fel i mina öron. Min hjärna fattar inte riktigt vad som händer. Haha.
Samtidigt tycker jag det är kul när remixen gör något helt oväntat. Som Kornél Kovács remixen. Den var rolig för den hade en atmosfär som tog den till ett annat ställe.”
-Nämn en låt som du skulle vilja ha gjort.
”Då säger jag Crew Love med Drake”.
-Vad ser du mest fram emot med 2015?
”Att min album ska släppas.
Kan inte se fram emot något annat. Ska bli så skönt att få släppa det och visa upp vad jag gjort.”
Debutalbumet med 1987 släpps i Mars.
1987 @
Facebook
